Svensk ordbok 2009, webbversion

strög substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en strög·et●promenad­stråk med affärer i större stad; särsk. i en namnliknande beteckning handel.de flanerade på Ströget i Köpen­hamnsedan 1916av da. strøg ’sträckning; huvud­gata’; till stryka