Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. strålkastarn, plur. ~, best. plur. strålkastarna
strål|kast·ar·en●anordning för koncentrerad avståndsbelysning, med en ljuskälla som är placerad framför en parabolisk spegel som samlar ljuset i ett koncentrerat strålknippe mot viss punkt
eltekn.optik.strålkastarkäglastrålkastarskenbilens strålkastareett utkikstorn försett med riktbara strålkastaresedan 1887