Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n strykpojkar
stryk|pojk·en●pojke eller man som ständigt får ta emot kritik och obehag
vare sig han förtjänat det el. inte
sociol.yrk.JFRcohyponymsyndabockcohyponymhackkyckling
○ngn gång äv. om lag som blir besegrat av nästan alla andra lagen nykomling i allsvenskan blir ofta strykpojkesedan 1848; 1933 i sin nuv. betjfr ty. Prügelknabe, Prügeljunge, eng. whipping boy med samma betydelse, urspr. om pojke som uppfostrades vid furstehov och som fick stryk för förseelser som furstesonen hade begått