Svensk ordbok 2009, webbversion
stry
´
ker
substantiv
~n strykrar
stryk·ern
●
lösdrivare
nedsätt.
arb.
psykol.
yrk.
tjuvstryker
sedan 1167–85 (som tillnamn)
öppet brev utfärdat av kung Knut om jordabyte (Svenskt Diplomatarium)
fornsv.
stryker