Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena
strup|huvud·et●ett rörformigt organ mellan svalget och luftstrupen som fungerar som skyddsventil för lungorna och som tonalstrare vid tal och sång
med.SYN.synonymlarynx
inuti struphuvudet sitter stämbanden○äv. om motsvarande utbuktning på strupenSYN.synonymadamsäpple
struphuvudet rörde sig upp och ner när han svaldesedan ca 1635