Svensk ordbok 2009, webbversion

stru`phuvud substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena strup|­huvud·et●ett rör­formigt organ mellan svalget och luft­strupen som fungerar som skyddsventil för lungorna och som tonalstrare vid tal och sång med.SYN.synonymlarynx in­uti struphuvudet sitter stäm­banden○äv. om mot­svarande ut­buktning på strupenSYN.synonymadamsäpple struphuvudet rörde sig upp och ner när han svaldesedan ca 1635