Svensk ordbok 2009, webbversion

strun`tprat substantiv ~et strunt|­prat·et●o­vederhäftigt prat Nollhon av­färdade an­klagelserna som struntprat○ngn gång äv.prat om o­väsentligheter det blev mest struntprat vid kaffe­bordetstruntprat (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1807