Svensk ordbok 2009, webbversion

strun`ta verb ~de ~t, imper. ofta strunt strunt·ar●inte alls bry sig om Nollmånga struntade i EU-valethon struntade blankt i vad folk tyckte om hennevi missade chansen men strunt i det, det går flera tåg○äv.under­låta (att ägna sig åt) hon struntade i att plugga och gick på bio i ställetstrunta i ngn/ngt/att+V/SATSsedan 1880Subst.:vbid1-345145struntande