Svensk ordbok 2009, webbversion

strum`pa substantiv ~n strumpor strump·an1ett klädes­plagg som sluter tätt in­till foten och en del av benet och som vanligen före­kommer i par kläd.strumphälstrumpskaftknästrumpanylonstrumpanätstrumpaett par strumporstoppa strumporstrumpan hade hasat ner på ankelnhan satte på sig strumpor och skor○äv. om liknande före­mål med annan funktionglödstrumpasedan 1532av lågty. strump med samma betydelse, urspr. ’stump; stycke’ 2strumpliknande teckning på nedre delen av benet hos djur särsk. häst zool.halvstrumpahelstrumpahästen hade bläs och fyra strumporsedan 1886