Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
strukt·ur·al·ism·en●en vetenskaplig inriktning som försöker hitta underliggande fasta och allmängiltiga mönster
och strävar efter att se varje enskild del (av ngt studieobjekt) i relation till en helhet och till andra delar; särsk. inom litteraturvetenskap, språkvetenskap och antropologi
litt.vet.språkvet.vetenskapl.sedan 1955