Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n strippor
stripp·an●kvinna (eller man) som yrkesmässigt utför striptease
vard.scen.yrk.hon var strippa på en porrklubbde sökte en manlig strippa till möhippansedan 1964se striptease
verb ~de ~t
stripp·ar1utföra striptease
vard.scen.○äv. försvagatklä av sig naken
skämts.; ofta utan erotisk innebördom du ska strippa så dra ner rullgardinen – grannarna kan se digstrippasedan 19632ofta perf. part.
ta bort väsentliga delar från
ngt, som därigenom blir mindre värdefullt
vard.Nollden nya modellen är en strippad lågprisvariant○spec. med tanke på vissa typer av stöldbilen hade strippats på ett antal blänkande kromlisterstrippa ngt (på ngt)sedan 19773avlägsna hår från
hund(päls)
Nollstrippa ngtsedan 1950Subst.:vbid1-344956strippande,
strippning;
stripp (till 1)