Svensk ordbok 2009, webbversion

1stripp`a substantiv ~n strippor stripp·an●kvinna (eller man) som yrkesmässigt ut­för strip­tease vard.scen.yrk.hon var strippa på en porr­klubbde sökte en manlig strippa till mö­hippansedan 1964se striptease
2stripp`a verb ~de ~t stripp·ar1ut­föra strip­tease vard.scen.○äv. försvagatklä av sig naken skämts.; ofta utan erotisk inne­bördom du ska strippa så dra ner rull­gardinen – grannarna kan se digstrippasedan 19632ofta perf. part. ta bort väsentliga delar från ngt, som där­igenom blir mindre värde­fullt vard.Nollden nya modellen är en strippad lågprisvariant○spec. med tanke på vissa typer av stöldbilen hade strippats på ett an­tal blänkande krom­listerstrippa ngt (på ngt)sedan 19773av­lägsna hår från hund(päls) Nollstrippa ngtsedan 1950Subst.:vbid1-344956strippande, strippning; stripp (till 1)