Svensk ordbok 2009, webbversion

1stri`pa substantiv ~n stripor strip·an●rak hår­test med.han hade varit ute i regnet och kom in med håret i våta stripor i pannansedan 1837sv. dial. stripa ’hår­test; strimma’; gemens. germ. ord, trol. besl. med 1stril
2stri`pa verb ~de ~t strip·ar●dra av (ngt) med handen NollJFRcohyponym2repa 2 stripa ngtsedan 1913trol. till 1stripa Subst.:vbid1-344942stripande, vbid2-344942stripning