Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n stripor
strip·an●rak hårtest
med.han hade varit ute i regnet och kom in med håret i våta stripor i pannansedan 1837sv. dial. stripa ’hårtest; strimma’; gemens. germ. ord, trol. besl. med 1stril
verb ~de ~t
strip·ar●dra av (ngt) med handen
NollJFRcohyponym2repa 2
stripa ngtsedan 1913trol. till 1stripa
Subst.:vbid1-344942stripande,
vbid2-344942stripning