Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stridul·er·ar●utföra stridulation
zool.syrsorna stridulerade högtstridulerasedan ca 1845till lat. stri´dulus ’som piper eller gnisslar’
Subst.:vbid1-902735stridulerande,
vbid2-902735stridulering;
stridulation