Svensk ordbok 2009, webbversion

stridule´ra verb ~de ~t stridul·er·ar●ut­föra stridulation zool.syrsorna stridulerade högtstridulerasedan ca 1845till lat. stri´dulus ’som piper eller gnisslar’ Subst.:vbid1-902735stridulerande, vbid2-902735stridulering; stridulation