Svensk ordbok 2009, webbversion

stridulation [-∫o´n] substantiv ~en stridul·at·ion·en●ljudalstring genom att två kropps­delar gnids mot var­andra t.ex. vingar mot var­andra el. bak­lår mot vingar; särsk. hos insekter, t.ex. gräs­hoppor och syrsor zool.sedan 1888till lat. stri´dulus ’vinande; gnisslande’