Svensk ordbok 2009, webbversion

stri`dbar adjektiv ~t strid·bar1duglig för (militär) strid admin.mil.han försattes ur stridbart skicksedan 15362som gärna strider för sin sak t.ex. i hårda debatter admin.psykol.en stridbar debattör○ngn gång äv. om handling e.d.hon var på det stridbara humöretsedan 1861