Svensk ordbok 2009, webbversion
stri`dbar
adjektiv ~t
strid·bar1duglig för (militär) strid
admin.mil.han försattes ur stridbart skicksedan 15362som gärna strider för sin sak
t.ex. i hårda debatter
admin.psykol.en stridbar debattör○ngn gång äv. om handling e.d.hon var på det stridbara humöretsedan 1861