Svensk ordbok 2009, webbversion
strej
`
kbrytare
substantiv
~n
äv. vard.
strejkbrytarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
strejkbrytarna
strejk|bryt·ar·en
●
person som arbetar på en arbetsplats trots att strejk pågår
arb.
samh.
yrk.
sedan 1889