Svensk ordbok 2009, webbversion
[stri`ka]
verb ~de ~t
streak·ar●springa naken över offentlig plats i syfte att chockera
vard.m-med.streakasedan 1970-taletav eng. streak med samma betydelse, till streak ’springa fort’, till streak ’strimma’; besl. med sv. dial. strika ’göra streck’; jfr streck
Subst.:vbid1-344520streakande,
vbid2-344520streaking