Svensk ordbok 2009, webbversion

streaka [stri`ka] verb ~de ~t streak·ar●springa naken över offentlig plats i syfte att chockera vard.m-med.streakasedan 1970-taletav eng. streak med samma betydelse, till streak ’springa fort’, till streak ’strimma’; besl. med sv. dial. strika ’göra streck’; jfr streck Subst.:vbid1-344520streakande, vbid2-344520streaking