Svensk ordbok 2009, webbversion

strangulera [-ŋgule´-] verb ~de ~t strangul·er·ar●av­liva genom strypning nu­mera endast (ngn gång) vid beskrivning av äldre el. ut­ländska förh.samh.strangulera ngnsedan 1599av lat. strangula´re ’kväva; strypa’ Subst.:vbid1-344455strangulerande, vbid2-344455strangulering; strangulation