Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ŋgule´-]
verb ~de ~t
strangul·er·ar●avliva genom strypning
numera endast (ngn gång) vid beskrivning av äldre el. utländska förh.samh.strangulera ngnsedan 1599av lat. strangula´re ’kväva; strypa’
Subst.:vbid1-344455strangulerande,
vbid2-344455strangulering;
strangulation