Svensk ordbok 2009, webbversion

strangulation [straŋgula∫o´n] substantiv ~en ~er strangul·at·ion·en●kvävning genom ut­vändigt tryck på halsen särsk. vid strypning el. hängning med.samh.○äv. om in­klämning av bråck el. åt­snörning av tarmarsedan 1845; 1814 (med.)till strangulera