Svensk ordbok 2009, webbversion
[straŋgula∫o´n]
substantiv ~en ~er
strangul·at·ion·en●kvävning genom utvändigt tryck på halsen
särsk. vid strypning el. hängning
med.samh.○äv. om inklämning av bråck el. åtsnörning av tarmarsedan 1845; 1814 (med.)till strangulera