Svensk ordbok 2009, webbversion
strafföreläggande
[straf`-]
substantiv ~t ~n
straff|före·lägg·and·et●förfarande som innebär att en åklagare förelägger en misstänkt person ett visst straff i form av böter
som alternativ till åtal vid ringare brott, t.ex. trafikbrott
jur.sedan 1942