Svensk ordbok 2009, webbversion

stopper [ståp´-] substantiv ~n ~s stopp·ern●försvars­spelare i fot­boll eller bandy, som spelar tillbaka­draget med huvud­uppgift att stoppa mot­ståndarens mest fram­skjutna anfalls­spelare ngt åld.sport.yrk.sedan 1946av eng. stopper med samma betydelse, till stop ’hejda’; jfr stoppa 1