Svensk ordbok 2009, webbversion

stojig [ståj`-] adjektiv ~t stoj·ig●som för o­väsen genom att prata och bullra admin.komm.JFRcohyponymstimmig en stojig barna­skara○äv.som ut­märks av stoj restaurangen var full­satt och stojigdet var stojigt i klass­rummetstojig (att+V)sedan 1832