Svensk ordbok 2009, webbversion
[ståj`-]
adjektiv ~t
stoj·ig●som för oväsen genom att prata och bullra
admin.komm.JFRcohyponymstimmig
en stojig barnaskara○äv.som utmärks av stoj
restaurangen var fullsatt och stojigdet var stojigt i klassrummetstojig (att+V)sedan 1832