Svensk ordbok 2009, webbversion

stocka [ståk`a] verb ~de ~t stock·ar1ofta perf. part. fästa (gevär e.d.) vid stödjande trä­konstruktion tekn.stocka ngtsedan 1665till stock 2vanligen med partikelnut pressa till rätt storlek med hjälp av expanderande (trä)konstruktion mindre brukl.tekn.stocka ut bruketstocka ut ngtsedan 17043föra in (bi) i kupa jordbr.stocka en bi­svärmstocka ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. stokka Subst.:vbid1-342851stockande, stockning