Svensk ordbok 2009, webbversion
[ståk`a]
verb ~de ~t
stock·ar1ofta perf. part.
fästa (gevär e.d.) vid stödjande träkonstruktion
tekn.stocka ngtsedan 1665till stock
2vanligen med partikelnut
pressa till rätt storlek
med hjälp av expanderande (trä)konstruktion
mindre brukl.tekn.stocka ut bruketstocka ut ngtsedan 17043föra in (bi) i kupa
jordbr.stocka en bisvärmstocka ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. stokka
Subst.:vbid1-342851stockande,
stockning