Svensk ordbok 2009, webbversion
sti`la
verb ~de ~t
stil·ar●på ett överdrivet sätt visa färdighet
i ngt
vard.komm.han vill alltid stila med sina kunskaper i franska○äv.visa upp sig
i vackra kläder e.d.
han stod mitt i salongen och stiladestila (med ngt)sedan 1889Subst.:vbid1-342217stilande