Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. stickarn, plur. ~, best. plur. stickarna
stick·ar·en1(öppnande) passning som kräver snabb start och förflyttning
av medspelare i lagspel
sport.en fräck stickare från NN ställde honom helt frisedan 19242redskap som man sticker med
särsk. ner i mark el. jord
Nollmaskrosstickareogrässtickaresom stickare används ett s.k. sparrisjärnsedan 1749