Svensk ordbok 2009, webbversion

ste`nsöta substantiv ~n stensötor sten|­söt·an●en orm­bunke som har krypande jord­stam med söt smak och över­vintrande par­flikiga blad och som växer på klippor och stenar bot.sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. sten­söta; till sten och söt