Svensk ordbok 2009, webbversion
ste`nskott
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sten|skott·et●träff mot vindruta (eller annan bildel) av sten som slungats iväg av däck på annan bil
el. den egna bilen
trafik.se upp för stenskott på grusvägarnasedan 1955