Svensk ordbok 2009, webbversion

ste`nskott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sten|­skott·et●träff mot vind­ruta (eller annan bil­del) av sten som slungats i­väg av däck på annan bil el. den egna bilen trafik.se upp för stenskott på grus­vägarnasedan 1955