Svensk ordbok 2009, webbversion

stenbär [ste`n-äv.ste´n-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sten|­bär·et●en ört med långa, rot­slående revor, trefingrade blad och små vita blommor i blad­vecken som ut­vecklas till klar­röda, saft­rika bär; före­kommande på stenig mark bot.SYN.synonymstenhallon stenbär kallas ock­så ”jungfrubär”sedan 1683