Svensk ordbok 2009, webbversion
[ste`n-äv.ste´n-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sten|bär·et●en ört med långa, rotslående revor, trefingrade blad och små vita blommor i bladvecken
som utvecklas till klarröda, saftrika bär; förekommande på stenig mark
bot.SYN.synonymstenhallon
stenbär kallas också ”jungfrubär”sedan 1683