Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
sten|bock·en●typ av get som har meterlånga, bakåtböjda horn och som lever i bergstrakter
i Europa, Asien och Afrika
astrol.astron.zool.○äv. om en stjärnbild som till formen påminner om detta djur○äv. om person som är född under tid av året som astrologiskt anses höra ihop med Stenbockens stjärnbilddet är typiskt för stenbockar att göra såStenbockens vändkretssevändkrets
sedan senare hälften av 1400-talet om stjärnbilden och i sammansättn. stenbukka hornLäke- och örte-böckerfornsv. stenbukker