Svensk ordbok 2009, webbversion
sta`vkyrka
substantiv ~n stavkyrkor
stav|kyrk·an●typ av träkyrka från tidig medeltid, med väggar av stående plankor eller stammar täckta med brant lutande spånklätt tak
arkit.relig.Norge har flera praktfulla stavkyrkor bevaradesedan 1854till 1stav i bet. ’stolpe’; jfr stabbur