Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`re substantiv ~n starar star·en1en smalnäbbad, spetsvingad tätting med kort stjärt och metallskimrande fjäder­dräkt i blått, grönt och violett zool.starflockstarholken stor flock livliga och hög­ljudda, visslande, smackande, knäppande stararstaren har ett rikt register av härmläten○äv. om när­besläktade arterstarsläktetrosenstaresvart staresedan y. fornsv.fornsv. stare (som till­namn); gemens. germ. ord, besl. med lat. stur´nus ’stare’ 2star­båt vard.sjö.sedan 1943se starbåt Men leende spejade Fridolin mellan lackviol och balsamin: ”Vad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!”Erik Axel Karlfeldt, I marsvind (i Flora och Bellona, 1918); med anspelning på störtandet av den ryske tsaren och med försvar för rätten att vända storpolitiken ryggen och glädjas t.ex. åt naturen