Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stappl·ar●ibl. med partikel, särsk.fram
gå med ostadiga steg
på grund av trötthet, hög (el. mycket låg) ålder etc.; ibl. mer el. mindre bildligt
språkvet.han stapplade i mål fullkomligt utpumpadhon stapplar på gravens rand○i pres. part. ofta med konstruktionsväxlinghans stapplande gångettåringen har tagit sina första stapplande steg○äv. bildligt (i pres. part.) i uttryck för dålig språkbehärskninghan talade en stapplande engelskastappla (fram)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stapla; trol. av lågty. stap(p)eln med samma betydelse; besl. med stapel
Subst.:vbid1-340207stapplande