Svensk ordbok 2009, webbversion

stapp`la verb ~de ~t stappl·ar●ibl. med partikel, särsk.fram gå med o­stadiga steg på grund av trötthet, hög (el. mycket låg) ålder etc.; ibl. mer el. mindre bildligt språkvet.han stapplade i mål full­komligt ut­pumpadhon stapplar på gravens rand○i pres. part. ofta med konstruktionsväxlinghans stapplande gångett­åringen har tagit sina första stapplande steg○äv. bildligt (i pres. part.) i ut­tryck för dålig språk­behärskninghan talade en stapplande engelskastappla (fram)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stapla; trol. av lågty. stap(p)eln med samma betydelse; besl. med stapel Subst.:vbid1-340207stapplande