Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stak·ar1ibl. med partikel, särsk.fram
driva fram (mindre båt) med användning av stake e.d.
sjö.de stakade (fram) flotten över den grunda dammen○äv.ta sig (fram) genom att skjuta ifrån med stavar e.d.
JFRcohyponymdiagonala
staka fram på skidornastaka (fram) (ngt)sedan ca 1500dokument författat av menigheter i Sverige rörande danske kung Kristian (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. staka; till stake
2vanligen med partikelnut
märka ut (led e.d.) med stakar e.d.
trafik.staka ut en vandringsledslalombanan stakades (ut) av NN○äv. med avs. på (gräns för) område, riktning o.d. (äv. bildligt)staka ut gränsernastaka ut kursenstaka (ut) ngtsedan 1600Subst.:vbid1-339661stakande,
vbid2-339661stakning