Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`ka verb ~de ~t stak·ar1ibl. med partikel, särsk.fram driva fram (mindre båt) med an­vändning av stake e.d. sjö.de stakade (fram) flotten över den grunda dammen○äv.ta sig (fram) genom att skjuta i­från med stavar e.d. JFRcohyponymdiagonala staka fram på skidornastaka (fram) (ngt)sedan ca 1500dokument författat av menigheter i Sverige rörande danske kung Kristian (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. staka; till stake 2vanligen med partikelnut märka ut (led e.d.) med stakar e.d. trafik.staka ut en vandrings­ledslalom­banan stakades (ut) av NN○äv. med avs. på (gräns för) om­råde, riktning o.d. (äv. bildligt)staka ut gränsernastaka ut kursenstaka (ut) ngtsedan 1600Subst.:vbid1-339661stakande, vbid2-339661stakning