Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`ga verb ~de ~t stag·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad stötta (mast) med stag sjö.○äv. ngt ut­vidgatordna (upp) staga midsommar­stångenstaga tältet○ngn gång äv. bildligtstaga upp statens finanserstaga (upp) ngtsedan 1788Subst.:vbid1-339627stagande, vbid2-339627stagning