Svensk ordbok 2009, webbversion
sta`ga
verb ~de ~t
stag·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
stötta (mast) med stag
sjö.○äv. ngt utvidgatordna (upp)
staga midsommarstångenstaga tältet○ngn gång äv. bildligtstaga upp statens finanserstaga (upp) ngtsedan 1788Subst.:vbid1-339627stagande,
vbid2-339627stagning