Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
staf·ett·en●tävlingslöpning i lag där en löpare avlöses av den nästföljande genom att överlämna en pinne (stafettpinne)
el. genom att slå honom/henne i ryggen e.d.
sport.stafettpinnespringa stafettkorta stafetten, dvs. 4 gånger 100 meterlånga stafetten, dvs. 4 gånger 400 meter○äv. om pinnen som vidarebefordrasstafettväxlingtappa stafetten○äv. ngt utvidgatsimstafettskidstafettsedan 1904; 1687 i bet. ’kurir’av ita. staffetta ’ilbud; stafett’, till staffa ’stigbygel’; besl. med steppa