Svensk ordbok 2009, webbversion

spö`ka verb ~de ~t spök·ar●visa sig som spöke admin.sag.SYN.synonymgå igen det sades att Vita frun spökade i slottstornet○ofta i opers. konstruktionfinnas spöken el. försig­gå o­förklarliga saker det spökade i slottetdet måste spöka här, nu har klockan stannat i­gen○äv. bildligt om besvärande tanke, o­behag e.d.det är det gamla mag­såret som spökarhan kunde inte sova, det var an­tagligen jobbet som spökadespökasedan 1555av lågty. spöken ’spöka; trolla; spå’; grundbet. trol. ’ngt som skymtar svagt’ Subst.:vbid1-339043spökande; spökeri