Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
spö·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
slå (ngn) upprepade gånger med spö
som bestraffning
förr var det tillåtet att spöa eleverna○äv. utvidgatslå
ngn
han spöade upp killen som muckade gräl med honom på puben○äv. bildligtvinna över
de spöade hemmalaget med 4–0spöa (upp) ngnsedan 1821; 1935 i bet. ’besegra’Subst.:vbid1-339035spöande