Svensk ordbok 2009, webbversion

spå`rmetall substantiv ~en ~er spår|­met·all·en●metall som före­kommer naturligt i låga koncentrationer i jord, vatten och luft med typer som är giftiga för människan, t.ex. kadmium, och typer som är spår­ämnen, t.ex. nickel el. zink ämne.sedan 1953