Svensk ordbok 2009, webbversion
sponta
[spån`-]
el.
spån`taspån`ta
verb ~de ~t
spont·ar, spånt·ar●vanligen perf. part.
förse (bräda e.d.) med spont
tekn.spontat virkespontade bräder○äv. med konstruktionsväxlingförse med bräder med spont
en spontad dörrsponta ngtsedan 1665Subst.:vbid1-336990spontande,
vbid2-336990spontning