Svensk ordbok 2009, webbversion

sponta [spån`-] el. spån`taspån`ta verb ~de ~t spont·ar, spånt·ar●vanligen perf. part. förse (bräda e.d.) med spont tekn.spontat virkespontade bräder○äv. med konstruktionsväxlingförse med bräder med spont en spontad dörrsponta ngtsedan 1665Subst.:vbid1-336990spontande, vbid2-336990spontning