Svensk ordbok 2009, webbversion
spång
`
a
verb
~de ~t
spång·ar
●
lägga spång över
mindre vattendrag el. våt mark
trafik.
myren var spångad
spånga ngt
sedan 1888
Subst.:
vbid1-338483
spångande
,
vbid2-338483
spångning