Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n spånor
spån·an●spån
byggn.tekn.skogsbr.○ofta bildligt, särsk. i plur.småstycken för piano som brukar betraktas som spånor från den store mästarens verkstadsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. spana
verb ~de ~t
spån·ar1framställa spån
mindre brukl.skogsbr.○äv.täcka med spån
spåna taketspånasedan 1579fornsv. spana
2tänka eller samtala på ett fritt och improviserat sätt
komm.ett uppslag att spåna vidare på○spec. om skådespelarelägga till och utvidga rollens fastlagda repliker
spåna (om/på ngt/SATS), spåna (ngt)sedan 1943trol. etymologiskt identiskt med 1spåna
Subst.:vbid1-338450spånande,
vbid2-338450spåning