Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n spättor
spätt·an1(typ av) flundra
t.ex. rödspätta, skrubba, sandskädda, rödtunga el. hälleflundra; särsk. (provins.) om rödspätta
zool.spättafiléstekt spättasedan 1855till äldre sv. spätta ’fläck’; jfr rödspotta
2flicka eller (ung) kvinna som åker baktill på motorcykel
vard., ngt åld.yrk.JFRcohyponymskinnknutte
knuttar och spättorsedan 1951ev. till sv. slang spätta ’plattfiskliknande förlängning av avgasröret på motorcyklar av 50-talsmodell’