Svensk ordbok 2009, webbversion

spätt`a substantiv ~n spättor spätt·an1(typ av) flundra t.ex. röd­spätta, skrubba, sand­skädda, röd­tunga el. hälle­flundra; särsk. (provins.) om röd­spätta zool.spättafiléstekt spättasedan 1855till äldre sv. spätta ’fläck’; jfr rödspotta 2flicka eller (ung) kvinna som åker bak­till på motor­cykel vard., ngt åld.yrk.JFRcohyponymskinnknutte knuttar och spättorsedan 1951ev. till sv. slang spätta ’plattfiskliknande förlängning av avgas­röret på motor­cyklar av 50-talsmodell’