Svensk ordbok 2009, webbversion

1spänn substantiv, plur. ~, n-genus ●en­krona vard.numism.får jag låna en spänn?sedan 1910sv. slang spänn; ev. till eng. spend ’spendera’ eller ty. slang Späne ’pengar’
2spänn substantiv, ingen böjning ●spänt till­stånd psykol.○vanligen bildligt om så­dant själsligt till­ståndhelspännde satt med nerverna på spänn och väntade på telefon­samtal från sjuk­husetpå spännsedan 1857till spänna