Svensk ordbok 2009, webbversion

spång substantiv ~en, plur. spänger [späŋ´-] el. ~ar spång·en●smal gång­bro över mindre vatten­drag el. våt mark trafik.en spång över myrensedan 1000-taletrunsten, Västra Vingåker, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform sbankaR (plur.), fornsv. spang; gemens. germ. ord, trol. besl. med 3spann