Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. späckhuggarn, plur. ~, best. plur. späckhuggarna
späck|hugg·ar·en●en snabbsimmande, glupsk tandval som har mycket hög ryggfena
och som t.o.m. angriper stora bardvalar och hugger stycken ur deras kroppar
zool.späckhuggaren påträffas tillfälligt vid svenska västkustensedan 1771