Svensk ordbok 2009, webbversion

späck`huggare substantiv ~n äv. vard. späckhuggarn, plur. ~, best. plur. späckhuggarna späck|­hugg·ar·en●en snabbsimmande, glupsk tand­val som har mycket hög rygg­fena och som t.o.m. an­griper stora bard­valar och hugger stycken ur deras kroppar zool.späckhuggaren på­träffas till­fälligt vid svenska väst­kustensedan 1771