Svensk ordbok 2009, webbversion

späck`a verb ~de ~t späck·ar●vanligen perf. part. stoppa in späckbitar i kött e.d., vid mat­lagning kokk.utstr.späckad kalv­stek○äv. betr. annan ingrediensplommonspäckad○äv. bildligtofta perf. part. (nästan) helt fylla JFRcohyponymproppa 1 han späckade gärna sina tal med lärda citattexten var späckad med tekniska termervänt­hallen var späckad med folkstats­ministern hade ett späckat programspäcka ngt (med ngt)sedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. späkka Subst.:vbid1-338718späckande, vbid2-338718späckning