Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
späck·ar●vanligen perf. part.
stoppa in späckbitar i
kött e.d., vid matlagning
kokk.utstr.späckad kalvstek○äv. betr. annan ingrediensplommonspäckad○äv. bildligtofta perf. part.
(nästan) helt fylla
JFRcohyponymproppa 1
han späckade gärna sina tal med lärda citattexten var späckad med tekniska termervänthallen var späckad med folkstatsministern hade ett späckat programspäcka ngt (med ngt)sedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. späkka
Subst.:vbid1-338718späckande,
vbid2-338718späckning