Svensk ordbok 2009, webbversion

sput´nik substantiv ~en ~ar sput·nik·en●typ av (rysk) rymd­farkost flygtekn.trafik.sedan 1957av ry. sputnik ’res­kamrat; satellit’, till s(o) ’till­sammans med’ och put ’väg; resa’ och -nik, ändelse som an­ger person som ut­för en handling