Svensk ordbok 2009, webbversion
sput´nik
substantiv ~en ~ar
sput·nik·en●typ av (rysk) rymdfarkost
flygtekn.trafik.sedan 1957av ry. sputnik ’reskamrat; satellit’, till s(o) ’tillsammans med’ och put ’väg; resa’ och -nik, ändelse som anger person som utför en handling