Svensk ordbok 2009, webbversion
spurt
`
a
verb
~de ~t
spurt·ar
●
genomföra spurt
admin.
sport.
hon spurtade starkt på upploppet och gick förbi NN
spurta (SÄTT) (ngnstans)
sedan 1884
till
spurt
Subst.:
vbid1-338369
spurtande
;
spurt