Svensk ordbok 2009, webbversion
spröjs
substantiv
~en ~ar
spröjs·en
●
list som delar ett fönsters yta
vanligen i rektangulära delar
arkit.
sedan 1779
sv. dial.
spröjs
; nära besl. med ty.
Spreize
’stöd’, till
spreizen
’sträva emot; stötta’; besl. med
spröt