Svensk ordbok 2009, webbversion

spröjs substantiv ~en ~ar spröjs·en●list som delar ett fönsters yta vanligen i rektangulära delar arkit.sedan 1779sv. dial. spröjs; nära besl. med ty. Spreize ’stöd’, till spreizen ’sträva emot; stötta’; besl. med spröt