Svensk ordbok 2009, webbversion
spräng
`
värka
verb
sprängvärkte sprängvärkt
,
pres.
sprängvärker
spräng|värk·er
●
värka på ett mycket smärtsamt sätt
med.
huvudet sprängvärkte och hon mådde illa
sprängvärka
sedan 1850
Subst.:
sprängvärk