Svensk ordbok 2009, webbversion
verb spräckte spräckt, pres. spräcker
spräck·er●få att spricka
Nollspräcka en fönsterrutahon råkade spräcka handfatet○äv. bildligt i uttryck för sönderfall, överskridande av gräns m.m.spräcka budgetramenen fråga som riskerade att spräcka regeringende lyckades spräcka konkurrenternas planer○i sportjargong spec. i ett uttryck för att göra första målet, ta första poängen o.d.efter tre matcher lyckades laget äntligen spräcka nollanspräcka ngtsedan 1734sv. dial. spräcka; bildn. till 2spricka
Subst.:vbid1-338175spräckande,
vbid2-338175spräckning